Tor Ulven: Avlösning

Tor Ulven: Avlösning
15 september, 2018 Hedengrens

Ljuset är en ständigt närvarande men förgänglig storhet i denna Tor Ulvens enda roman: en tändsticka som blossar upp, ett sommarnattens matta sken genom gardinens tillfälliga glipa. Likaså tycks en rad olika medvetandeströmmar väckas till liv och avlösa varandra här, sömlöst, i en konstant glidning mellan sinnesintryck och tankebanor. 90-åringens förakt för sin egen röst – sitt amfibiska, paddliknande rapande och kväkande – har snart övergått i en ung nattvakts grimaserande i spegeln i ett folktomt järnupplag. Den smutsiga reflektionen får längtan att välla fram efter att en enda gång tilltalas av den flicka han älskar.

Avlösning är en roman om ensamma människor i triviala situationer, men i lika hög grad är den ett utforskande av det enskilda medvetandets oerhörda expansivitet. Ulven låter konkret verklighet och inre liv spela mot varandra med en språklig exakthet som i sig är ett omfamnande av världen. Det är ett spel som bjuder på såväl stort allvar som stor komik. Närmast beckettskt tycks Ulven vilja påminna oss om att de största pessimisterna ofta även är de största humoristerna.