Lejonburen, av Ulrika Kärnborg (Natur & kultur)
Trots att hon kämpat i åratal för att göra sig fri från kronan, ångrar hon sig nu bittert. Instängd på slottet Versailles, efter att ha mördat sin stallmästare, tänker Kristina tillbaka på sitt stormiga liv. När hon är sex år gammal dödas hennes far i kriget. Medan kungens kropp forslas från ett slagfält på kontinenten, isolerar sig änkedrottningen i sitt slott. Svarta tyger täcker hennes fönster. Hon sörjer sin make, och att hennes position är så ogynnsam. I stigande maktlöshet ser hon sitt gamla liv försvinna. Alla de viktiga besluten fattas av männen i Riksrådet. Värre är att de beslutar att skilja henne från dottern.
Drottning Kristina är ett barn, ständigt påpassat, med förväntningar på sig att axla det största av ansvar. Den unga drottningen uppfostras av kanslern Axel Oxenstierna för att ta över styret när hon har åldern inne, men förväntas framförallt bli det gynnsamma parti varpå freden kan vinnas. Vad hon själv vill är det ingen som tänker på, förrän hon tillträder tronen och själv börjar fatta beslut om hur hon vill leva sitt liv. Det blir en maktkamp på liv och död.
I Lejonburen skildrar Ulrika Kärnborg en ensam monark, hennes väg till makten och beslutet att överge den.
(Källa: Natur & kultur)
***********
Europa, av Maxim Grigoriev (Albert Bonniers förlag)
När Nikita var fjorton år gammal rymde han från Moskva till Paris. Nu är han medelålders, överviktig och utmattad. På en balkong i en främmande våning i Nice står han och tittar ut över vinterhavet. Nina var hans enda vän.
I emigrantens svartsynta medvetande går tidslinjerna omlott. Minnet är en stad. Den romantiska drömmen om det kosmopolitiska, öppna Europa krackelerar långsamt medan barndomsstaden får ett allt mer lockande, världsfrånvänt skimmer. Europa är en ny typ av exilroman: en vidräkning med nostalgi och hemlängtan. Den är även en hatfylld lovsång till den ryska emigrationens sekellånga historia, med den misantropiska grafomanen, uteserveringsfilosofen och misslyckade terroristen Nina i dess platslösa mitt.
Källa: Albert Bonniers förlag
